68,0

inte ett gram till får jag väga på lördag...

idag var jag typ två millimeter från att inte gå upp i salen och köra passet efter min joggingrunda (hellround) inklusive fem backintervaller i backen utanför centret. Att bara stanna i omklädningsrummet och gråta och skrika och skita i allt vad fan den här skitsporten heter. Lika mycket som jag älskar min sport när det går bra... lika mycket skär det i mig när det går åt helvete.

Jag VET att jag inte ska ställa mig på vågen på kvällen. Jag VET att jag har druckit säkert tre liter vatten idag och att jag drack hur mycket kaffe som helst hos sis nyss och åt kesella med bär precis innan. Men tankarna kommer ändå... HUR ska jag kunna vara 68,0 på lördag? Jag VET att det finns inget annat. Jag KOMMER vara det, det är det enda som finns. Jag ser mig i spegeln och ser bara fett och "för mycket" överallt. Även där jag vet att det nog egentligen inte finns....

Såg till att jag "blev över" idag och fick köra på säck. Jonas blev inte glad, han hade velat att jag körde drillarna. Förlåt Coach - men jag ville inte :( jag ville verkligen inte... det enda jag kunde tänka på var att jag väger för mycket. Har ätit för mycket. Bantat för dåligt. Jag borde ha kunnat pressa mig bättre. Gjort mer. Jag VET att det nog inte är någon fara med vikten... egentligen, att jag kommer fixa det. Men jag stirrar mig blind på siffrorna på vågen som skrattar åt mig och mina tafatta försök att styra min kropp.

Jag vet att det kommer kännas bättre imorgon... men tänk om jag kunde få lite, lite medvind. Släpp lite nu snälla kroppen. En arm eller så :(