in i dimman igen...

äta, jobba, äta, träna, äta, sova, äta, jobba, äta, träna, äta, sova, äta, träna, äta, träna igen, äta, sova.... och så vidare och vidare och vidare och vidare.... varje dag...

såhär nu när jag har fått köra mitt liv lite efter egen tycke och smak ett tag, utan matcher eller löpträning i uppförsbackar, utan hetsbantning och matplanering, känns det lite som att stå och titta uppför en vägg. Snart börjar det igen... fast nu kör vi liite till. Nu vet jag ju att jag fixade det. Så nu kickar vi upp en till notch.

Vissa delar av mig vill bara ligga i sängen och sura inför tanken på att inrätta sig igen. Andra delar jublar. Jag försöker tänka på vad jag har åstadkommit den här terminen. Det känns helt sjukt att tänka på att på ett knappt halvår så har jag hunnit först gå min första match... och sen min första matchsparring. Och sen en match till... och mellan dom två matcherna var det ungefär en halv värld.

Coach tycker att det verkligen är dags för en till match för mig nu. Det hade jag också hemskt gärna velat ha. Och få se vad som hänt den här gången.... det känns som att det nog är en del. Eller så kanske det bara är vad jag hoppas. I vilket fall så tror jag att jag bestämmer mig för att se fram emot det här halvåret. I december kommer jag ha ytterligare en termin och förhoppningsvis ett par matcher, kanske om jag har tur ett par i vanlig boxning. Och en thailandsresa. DÅ ska jag fundera igen på vad som "hänt under terminen som gått" ;)