ge mig höga sparkar och stenhårda knän....

japp. Dom två första passen i min karriär som engelsk boxare är avklarade.

På något konstigt sätt känner jag mig som en nybörjare som gått fel och hamnat i tävlingsguppen :P det är så mycket som är så annorlunda.

Det är så sjukt. På ett sätt känner jag mig bättre än nånsin... smartare, tuffare. På ett annat sätt har jag aldrig känt mig så kass. Fick en rejäl skopa idag om mitt fotarbete. Det är två tränare som sköter ruljansen därborta... en känns som att han tycker att jag är en lite frisk fläkt på nått sätt, han försöker att mjukt rätta in mig i ledet. Korrigerar, går undan, korrigerar igen... berömmer det jag gör bra. Den andre verkar mycket måttligt imponerad av mina tidigare meriter (av "den där sporten du höll på med innan") haha. han nämner inte ens namnet :P varje gång jag säger ordet thaiboxning så ser han ut som att jag just svor i kyrkan och jag svär att han mumlar nån hemlig förbannelse inom sig... sen misstänker jag att han tycker att jag är lite för gammal med... men det får väl vara så. Jag tänker fanimej fortsätta.

Träningen är nämligen helt fantastisk. HELT fantastisk. Idag var vi sex stycken tränande... det ger att tränare ser en LITE mer än när man är typ sextio.

Alla övningar verkar vara direkt relaterade till att förbättra något för boxningen, balansen, fotarbetet osv...

Känns helt sjukt att det där stället och inte fighter mer eller mindre kommer vara mitt andra hem i alla fall de närmaste två månaderna. Visst att jag ska försöka köra thai på sidan (i smyg(!!) shit om dom får reda på det :P). Lika bra att vänja sig i suppose... men åh vad jag saknar sparkarna.