hård, hårdare....

Coach säger att jag har blivit bättre både i boxningen och i thaisparringen. Det tror jag nog också på själv.

Men en sak jag kan svära på att jag har blivit bättre på är att tugga stryk. För fy faan vad jag får ta emot stryk på sparringen på boxningen. Idag var jag nästan påväg att bryta för jag TRODDE fan att näsan gick. Helt jävla allvarligt. Det är något helt bisarrt att ta ett rakt slag slaget från fan tårna i ansiktet. Det spelar ingen roll att den som slog är typ minst 15 kilo lättare. Det gör det nästan bara värre. För man känner att man inte kan sätta emot. Faen. Då dör han ju liksom? Tillslut (efter att ha sagt till lite fint typ tre gånger) så lackade jag ur och tryckte till fanskapet rätt ordentligt. Sen vart det lugnare. Enough is enough liksom...

Sen har jag också provat på något lite nytt idag. Fick för mig att köra "lite lätt" (den tidigare erfarenheten hette också "lite lugn sparring" lugn sparring my ass. den inställningen finns faen inte på dom här kidsen. men hursomhelst) mot en kille på i vart fall mig+30kg. Jaja. Vafan tänkte jag. Och det var nog inte varken meningen eller ens knappt hans fel. Men jag skulle i vart fall trampa ut till vänster och sätta ett kroppsslag. Och han möter upp med en höger uppercut. Tvärsvart vart det. I typ nån sekund. Sen hittade jag mig själv på golvet...

Jag vet helt ärligt inte om jag nånsin trodde att det skulle hända, men idag gick jag alltså ner på sparring. Det var inte värre än att jag kunde köra direkt igen. Men det var en lite speciell erfarenhet får jag nog säga. Mycket intressant :P

Så med ytterligare en sparringtorsdag i bagaget kan jag inte annat än att konstatera att jag i vart fall lärt mig hur det känns (och hörs) när det börjar smälla lite. Eller rätt mycket :P