femton timmar och tjugo minuter...

nervositeten går i vågor. just nu är det inte så mycket "tänk om jag blir sjuk" kvar... det kommer lite ibland när jag känner av halsen. men jag känner mig i stort sett okej. jag har något i kroppen, men jag tror jag klarar mig. jag måste klara mig. det finns inget annat.

lyssnade på en för mig väldigt särskilt låt innan.. min "peppa för träning"-låt. och jävlar vad hela min kropp liksom bara svarade upp. hur det än går imorgon kommer det nog vara det häftigaste jag nånsin gjort i hela mitt liv...

vägde mig när jag kom hem... 70,7. så jag har en kycklingfilé i ugnen som jag ska ta ut strax och äta med avocado. Sen blir det inget mer innan invägningen. Förhoppningsvis kanske jag har plats med lite vatten imorgon i bilen... får se vad jag väger på morgonen. Målet är att kunna gå rakt in till invägningen och kunna äta sen innan matcherna. Tar med mig pastasallad med tonfisk, fruktsallad och kanske ett par ostmackor... fyfan vad gott det låter :D jag var på hemköp innan och jag trodde seriöst att jag skulle dreggla på golvet vid brödet... tack som faen att jag inte har behövt banta "på riktigt".

det börjar gå upp för mig nu att det är på riktigt... jag ska verkligen upp där och möta någon jag aldrig sett förut. jag ska äntligen få använda allt det där jag har tränat på... alla timmar i joggingspåret. alla mittsrundor och fyspass där jag seriöst trott att jag skulle kräkas. ändlösa boxningsdrillar och säcksparkande. "bara en spark till" "komijen jennifer, du klarar det!". all peppning jag har fått... alla ni som har hjälpt mig lära mig allt det här. det är lite er jag slåss för också. vad fan vore jag utan er?

nu är det bara femton timmar...

fick ett "lycka till"-mess från mami innan... svarade att "jag ska slåss allt vad jag kan!" fick ett svar med; "Bra, och lite till".

Det är fan exakt det jag ska göra. Jag ska slåss ALLT vad jag kan OCH LITE TILL. JÄVLAR vad jag ska låta henne betala för sig. Jag kommer få så mycket stryk...

men FAN vad jag ska slå henne. >:)