Happy Henry back in town?

För er icke-invigda får jag först förklara att Happy Henry är mitt alter-ego. Happy Henry blir fantastiskt lycklig av småsaker, Happy Henry nynnar med i låtarna på hans mp3-spelare, fastän han får stå ute och vänta på vagnen i fyrtio minuter i tio minusgrader - för allt är ju så underbart vackert med all snö på träden. Happy Henry bara ler milt åt arga kunder och skrikande småbarn. Happy Henry pratar om hur mycket mer än bara träning träning ger honom. Sån är han, Happy Henry. Och egro - sån är jag när jag är Happy Henry.

Det är fantastiskt skönt att ha Happy Henry att luta sig mot. Att alltid when in doubt välja att se den ljusa sidan. Allt det där som är bra och nästan lite magiskt i livet. Att kunna sitta och lyssna på helt underbara, halvt bortglömda låtar mitt i natten och känna sig så belåten... nöjd. Det är sånt jag gör när jag är Happy Henry. Det gör inget att jag har mycket att göra, att jag har lite ont i magen och kanske lite ont i halsen. För allt är ju så fint här, just nu. Det gör att jag slipper fundera så jävla mycket över vad jag egentligen tycker om saker och ting. Det gör att min vardag flyter lite lättare...

Men denna veckan har inte Happy Henry riktigt varit med mig. Jag har valt att se det som att han har varit lite out of town ett par dagar. Men jag tror att han snart är här med mig. Han är påväg. Han var och besökte mig en sväng idag. Men jag känner det på mig. Att imorgon är han tillbaka. Det får fan vara bra med det här småsurandet nu. Nu går vi all in igen ;)