Daem... I think im climbing back up there >:)

Idag var faktiskt ett helt okej pass. Eller till och med bra :P Det som var det allra bästa var att jag känner att jag nog är på gång igen... jag börjar känna mig stark igen. Snabbare och lite smartare... hade varit helt fantastiskt skönt om det rent av börjar släppa lite för mig.

Jag börjar känna att jag utvecklas igen. Både fysiskt, men kanske mest mentalt. Jag börjar se på sparringen på ytterligare ett sätt. Idag ville jag fokusera på mitt avstånd. Att välja rätt tekniker och flytta mig. Det funkade helt ärligt skitbra första rundan. Jag var på helt rätt avstånd nära nog hela rundan och satte flera rena, distinkta tekniker. Både nära och längre bort. Kändes HELT fantastiskt. Andra rundan (mot en annan kille) var jag rätt trött.. jag överarbetade en hel del första rundan - rörde mig alldeles för stort och gjorde massa onödiga rörelser... men det känns okej. Nästa gång ska jag försöka vara mer ekonomisk. Men jag gjorde ändå en helt okej andra runda. Sista rundan - mot alex var jag sjuuukt trött :P herremingud. Det resulterade i att jag började lite brötigt, men styrde upp det rätt okej mot slutet. Försökte fokusera på att hålla guarden och skydda mig snarare än att dela tekniker själv. Också väldigt nyttigt för mig.

Mittsrundorna kändes faktiskt riktigt bra. Han jag körde med idag håller helt grymt bra för mig. Måste verkligen försöka köra med honom oftare :P hehe.

Bantningen fortskrider efter min bästa förmåga. Jag är dock rädd att jag måste skära ner en liiten aning på frukten... det blir för dyrt och för jobbigt att köpa hem sådana stora mängder som jag gör. Det är lite tråkigt faktiskt... för jag mår fantastiskt på det verkligen. Får se. Kanske kan försöka sålla lite och köpa på erbjudande och så vidare istället ;) Som sagt så har jag inte släppt jättemycket enligt vågen, men jag ser ju att jag har blivit mindre. Känns som att jag bara måste push through den här tröskeln. För är det något som jag har lärt mig om banting av allt det här så är det att man släpper INTE vikt kontinuerligt. Utan det är som att först när man skär ner på the intake så att säga, så säger kroppen; "alright, då offrar vi det här *hugg*" så släpper jag ett par kilo. Sen när man fortsätter att äta för lite så är det precis som att kroppen säger "vafaaan... jaha. ska det vara på det här viset fortfarande? ja, då får vi omfördela" och så jobbar den ett tag på det där, och helt plötsligt så är det som att den kommer på vad den kan släppa och så tappar man igen. Och sådär håller man på. Men den här bantningen är nog den längsta, mest välordnade jag har gett mig på. Så jag är fortfarande sjukt nyfiken på vad det blir av det. Om jag når mitt mål så är det det minsta jag har vägt sen typ början på gymnasiet eller nåt... seriöst. Aja. Den som lever får se ;)

over and out.