Stabilt kaos.

Det går bra nu...

Känner att fokuset börjar komma. Jag funkar riktigt bra på mitts nu, konditionen sitter och vikten kommer bit för bit. Bantingen är tung, klart som fan att den är tung... men inte lika som förra gången. Det märks att kroppen har hunnit vila sig på nått sätt. Väldigt stor skillnad mentalt också. Äter under 1800kcal per dag nu, med en förbrukning på löst räknat minst 3000 per dag (försöker öka på det så mycket jag bara kan) så ska jag ha tappat ett kilo i fett till helgen. Äter nästan exakt på samma sätt varje dag, frukost på 300kcal, lunch cirka 500kcal, en shake och frukt efter träning ger 200kcal, sen gröt eller liknande när jag kommer hem som ger 300kcal igen och så mutar jag mig själv med en proteinbar på 200-250kcal innan jag lägger mig. Den där jäkla baren makes magic faen. Det är som att "duktig hest, tack för idag. Här får du en godis". Och så gnäggar min kropp och själ "tack så mycket" och går snällt och lägger sig. I vart fall så klockar jag in på runt 1500kcal i mat under dagen, och så lägg till lite för mjölken i kaffet...

Får väl se hur länge jag kan gå på det här innan kroppen börjar grumsa. Gasa tills det rasar liksom ;) Tanken är att jag ska kunna ta det lite lugnare nästa och nästnästa vecka. Men får se vad våg-guden vi alla tillber ger för dom i helgen. Jag hoppas fan att det har gjort det där jävla kilot. Visst, jag SER att jag har börjat släppa... men det är ju totalt oviktigt hur det ser ut. Numbers is all that matters.

Träningsmässigt har jag bara kört ett pass idag och igår. Det har känts jäkligt skönt. Imorgon blir det dubbelpass, först ensam för Coach och sen tror jag nog att det blir en vända boxning på kvällen också.... eller en joggingrunda om jag är i alldeles för taskigt skick.

Känns oväntat bra att träna just nu. Jag brukar bli förjäkla trött på hela skitet när jag kör såpass som jag gör nu. Men jag går dit, kör på allt vad jag kan... och lägger inte så mycket värdering i det just nu. Jag analyserar inte, tänker inte så mycket på hur det gick eller inte gick, sparar mina känslor. Tror det är så jag måste göra. Annars skulle jag aldrig orka. Kanske jag kommer börja sakna det snart - att ge allt det där av mig själv varje träning. Att analysera, fundera och bli smartare för varje gång. Men nu orkar jag inte. Jag orkar inte bry mig... men det är okej. Det finns en tid för allt liksom, och nu är det tid för det som är nu.

Tänker mycket på matchen. Om hon är bra. Hur hon slåss. Hon kan vara så jävla, jävla duktig att jag inte har en chans. Ibland tvivlar jag på om jag kommer vinna. Förra gången visste jag innerst inne att jag skulle göra det. Det fanns inget annat liksom. Men nu. Jag vet ingenting. Kanske det är det bästa egentligen. Att jag inte vet. Kanske jag kommer åka på så jävla mycket stryk att jag inte vet vad jag ska göra. Det är nog min största skräck... tänk om hon totalt kör över mig. Och jag står där och blir runtskyfflad som hon känner för det... Vad FAN gör jag då?

Ibland i mina tankar känner jag mig helt oövervinnerlig... men jag vet ju att det inte är sant. Jag VET att jag kan slåss... jag VET vad Jonas säger till mig. Men samtidigt så tvivlar jag imellanåt. Det får jag nog göra tror jag... jag tror jag ska prata med Jonas om det.

Men mitt i allt är jag faktiskt inte alls rädd för henne. Det värsta hon kan göra är att slå mig tills jag inte vet vad jag heter. Men det skiter jag i... faktiskt. Men tänk om jag förlorar. TÄNK om jag förlorar. shit.

Näfan. Jävlar vad jag ska slå henne... fan vad kul det ska bli att se hurdan jag blir den här gången. Det ska bli helt grymt att gå mot någon som är så mycket mer erfaren än jag själv. Hon har flera års mer träning i kroppen än jag. Flera tusen fler sparringrundor, många hundra timmar mera fys, oändligt många fler rundor drillar. Undrar vad den största skillnaden mellan oss kommer vara. Hur mycket bättre kommer hon vara? Hur hårt slår hon? Kommer hon se alla mina misstag och veta direkt hur hon ska ta mig? Hon kommer ha så mycket mer erfarenhet än mig. Jag måste se till att jag är starkare än jag någonsin har varit innan. I have to. Det är min enda chans.