fy faen vad duktig han är...

min coach. Han är så jävla, jävla snabb i händerna. Han har ett sånt sjukt öga och känsla i boxningen. Han är så jävla tight och smidig... så teknisk, balanserad, stark, explosiv... och JAG har fått den fantastiska chansen att lära mig av honom.

Jag är så sjukt tacksam för all tid han lägger på mig. Allt engagemang och kraft. Allt han får stå ut med. Han backar mig alltid till en miljon procent. Ibland känns det som att han är den enda i hela världen som är på min sida. Som tror på mig. Som ser allt mitt arbete och vad jag offrar. Han är där när det går rakt igenom skit med allt.. när det står still och jag bara fumlar och ramlar omkring. Då är han som att ha en hand i ryggen i en uppförsbacke. Stadig och tålmodig.

Sen är han där när jag glänser. När jag gör bättre än någonsin innan. När jag sätter det där... när det släpper. Det finns ingen som kan ge beröm som han. För man vet att det är inte skit... när man hör att han är fan stolt över en. Det är nog det bästa, bästa som finns. När han viftar med armarna i luften och skriker "YES!! Nu sitter det! ÄNTLIGEN! Som jag har väntat!" :D

Men det bästa av allt är nog när han tittar på mig som om jag vore dum i huvudet... när jag säger något i stil med "fan jonas... det känns som att jag aldrig blir bättre" eller "tänk om hon totalt kör över mig. att jag är så mycket sämre att jag inte har en chans". Då tittar han på mig som om jag precis sagt att jorden är platt. Och så backar han mig till tre miljoner procent. VARJE gång. Vem fan har en sån tränare? Som bara säger att "det enda jag är orolig för är att du ska bli diskad" när jag nojjar inför match. Eller som skakar på huvudet och säger att "Alltså, det är bäst för henne du ska möta att hon kommer i RIKTIGT bra form... annars blir det fan riktigt, riktigt synd om henne" mitt under mittsrundan. Det sa min tränare till mig idag.... det tänker jag nog leva på ett tag nu ;)