ångest light.

skit.

jag kan inte träna. min jävla hals fuckar fortfarande upp. varför kan jag inte få vara frisk? bara få låta min egen lathet vara begränsningen. inte att mina fötter går sönder, att min kropp blir sjuk eller min jävla hals korkar igen så jag vaknar med andnöd på nätterna och inte kan gå till jobbet på dagarna. jag vill ju inget annat än att jogga i mörkret, köra säck tills benen blöder inuti, öka fysen. bli starkare och starkare.

känns som att jag får inte ett skit gjort av nått. att jag bara står och stampar, jag får aldrig i ordning här i lägenheten, jag blir bara fetare och fetare, jag tappar kondition och muskler, jag kommer aldrig gå klart min jävla skitutbildning. jag känner mig ful och osmidig. min lägenhet är ett jävla dragigt kylskåp. jag kommer aldrig träffa någon det kommer funka med. och så vidare och så vidare.

vad fan är meningen med nånting? det känns som att ju mer jag simmar, desto längre ner sjunker jag.

förhoppningsvis blir väl skitet grädde nångång så jag kan hoppa ur hinkjäveln. men med min tur så surnar väl alltihop långt före det nånsin händer.

*suck*

imorgon blir bättre.